Netherlandish Northern Renaissance Painter, ca.1400-1464 major early Flemish master, known also as Roger de la Pasture. He is believed to have studied with Robert Campin. His early works also show the influence of Jan van Eyck. Van Eyck, however, had been a master at objective rendering of detail, whereas Roger in his work portrayed emotions with an assurance that has not been surpassed. His ability to depict piety is reflected in the early masterpiece Descent from the Cross (c.1435; Prado); he depicted with significant restraint the profound grief of the mourners grouped around the tragic figure of Jesus. His composition strongly affected later representations of the theme. Roger became City Painter in Brussels in 1436. He then produced a series of undated altarpieces including the Last Judgment (hospital, Beaune), the Braque Triptych (Louvre), Crucifixion with Donors (Vienna), and Adoration of the Magi (Berlin), which vary in execution from a stress on sumptuous details to a more sculptural rendering of the figures. Roger is believed to have made a pilgrimage to Italy in the holy year 1450. Whether this supposed excursion had any effect on his style is much debated. It has been shown that his Entombment (Uffizi) bears an affinity to the Tuscan treatment of the subject, particularly by Fra Angelico, and that Roger's Virgin and Child with Saints (Frankfurt) has a strong resemblance to the Italian religious art of the day. His style is, however, highly individual. His religious paintings and his portraits are characterized by a straightforward monumentality. The portraits, such as that of a young lady (National Gall. of Art, Washington, D.C.) and of Francesco d'Este (Metropolitan Mus.) exhibit a simple clarity of contour and psychological penetration. Other notable works are his St. Luke Painting the Virgin, of which a version or replica is in the Museum of Fine Arts, Boston, the Crucifixion   Related Paintings of WEYDEN, Rogier van der :. | The Last Judgment | St Columba Altarpiece | Pierre Bladelin Triptych | Deposition (detail) | Braque Family Triptych |
Related Artists:
Eugene Jansson
Swedish Painter, 1862-1915
CLAESZ, Pieter
Dutch Baroque Era Painter, ca.1597-1660 Dutch painter of German birth. He apparently spent his entire career in Haarlem, where he specialized in still-life paintings. Well over 100 works survive, dating from 1621 to 1660. Most of his pictures are dated and monogrammed PC. Since those initials were shared by the Antwerp still-life painter CLARA PEETERS
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.